amanda selinder - CELLVIBRATIONER MELLAN TVÅ TILLSTÅND

CELLVIBRATIONER MELLAN TVÅ TILLSTÅND / INOM DET VI INTE SER

I Cellvibrationer mellan två tillstånd och Inom det vi inte ser har hon utgått från cellerna i ögat, hur celler bryts ner och hur de hela tiden är i rörelse. Verken har tagits fram under våren då hon varit residenskonstnär vid Linnéuniversitetet och avdelningen Kunskapsmiljö Linné – Avancerade material. Där har hon följt forskarna Camilla Mohlin, lektor vid institutionen för kemi och biomedicin, och António Macedo, docent vid institutionen för medicin och optomeri, vid fakulteten för hälso- och livsvetenskap. Amanda Selinder har sedan arbetat i sin ateljé med inspiration från forskarnas områden och det hon tagit del av via samtal och laborationer.

I Cellvibrationer mellan två tillstånd har hon via mikroskop fotograferat celler som finns i ögats näthinna. Dessa celler, retinala pigmentepitelceller, finns i det understa av de tio lager som utgör vår näthinna – retinan. Cellerna försörjer de ljusabsorberande fotoreceptorerna med näring. De fungerar också som en barriär mellan retinan och åderhinnan för att reglera vad som släpps in och ut. Här har Amanda Selinder velat synliggöra rörelsen mellan cellerna och hur de förhåller sig till varandra. När cellerna mår bra och är tillräckligt många sätter de sig på botten i odlingen och rörelsen avtar. Om cellerna inte mår bra och är för få eller för många dör de och flyter upp till ytan. Rörelsen avtar. Men i mellanläget när cellerna försöker förstå var de är, hur många de är och vad som är runt om- kring dem sker en konstant rörelse. Långa trådar skjuts ut från cellens kropp, söker av och drar sig tillbaka. Denna rörelse pågår tills cellen dör och börjar flyta på ytan eller hittar andra celler och sätter sig på botten.

Det textila verket Inom det vi inte ser är inspirerat av cellers innandöme. I de så kallade retinala pigment- epitelcellernas innandöme finns bland annat mitokondrier, lysosomer, kromatin och vesiklar – alla vitala för cellens överlevnad. I cellerna finns pigmentfyllda vesiklar där ämnen lagras eller tillverkas, absorberas eller utsönd- ras. Här kan cellen utföra kemiska processer som kräver en annan miljö än i resten av cellen. Den kan knoppas av eller smälta samman med cellmembranet. Amanda Selinder har fascinerats av hur organellerna, cellens motsvarighet till organ, i dessa celler är i ständig rörelse som hela tiden förflyttar näring, joner, vatten och avfall mellan retinan och åderhinnan.

Artist in Residence-verksamheten på Linnéuniversitetet är en del av Det kulturella universitetets arbete att förena konst och vetenskap. Amanda Selinder har mött Camilla Mohlin och António Macedo i fascinationen över cellernas förmågor. Praktiskt har olika koncentrationer av celler odlats och sedan undersökts, färgats in och följts över natten. Hur beter sig cellerna när de mår bättre eller sämre? Hur förflyttar de sig över en längre tid? Amanda Selinder har haft med sig eget svamppigment som de färgat in cellerna med. Hur beter de sig då? De har stud- erat hur gula fläcken och ögats olika lager ser ut och har försökt förstå varandras praktiker genom att mötas i det som går att se. Men också i det som får mindre utrymme att undersökas – det lustfyllda, lekfulla som cellerna får en att känna i ögonblicket i laboratoriet. Nyfikenheten i att försöka förstå komplexiteten hos allt levande.

Verken var del av utställningen Örat mot marken och blicken utåt på Kalmar Konstmuseum. Läs mer om utställningen som var en del av Smålandstriennalen här: https://www.kalmarkonstmuseum.se/exhibition/med-orat-mot-marken-och-blicken-utat/

↑Back to Top