Medium: Vatten, agar, bjäst, salt, avkok vita bönor, äggvita, avkok svarta bönor, saffran, avkok rödlöksskal, limesaft, bikarbonat, spirulina, avkok rödbetor, petriskålar, fönster.
Vi flätas samman in i varandra,
och så ut igen.
Genom vrår och mellan sprickor letar vi.
Går sönder.
Byggs upp igen.
Det går runt, runt, runt.
Vi lever med varandra i en oupphörlig symbios. Det tar aldrig slut.
Bara fortsätter.
Spelar ingen roll vad som kommer i vägen.
Det skrämmer.
Det pågår processer hela tiden innanför, utanför och på min kropp. Min kropp som inte bara är min. Den är hem för miljoner andra små varelser som jag är beroende av för att vara just människa. Jag kan inte se dem, men jag vet att dem finns där. Hela min kropp täcks av en 1,5 kilo tung kostym full av mikroorganismer, för att inte ens nämna inuti min kropp. Vissa är på snabbvisit medan andra håller sig kvar betydligt längre. Det förändras varje minut. Varje sekund. Och jag är inte ens medveten om det.
En handskakning och du och jag har genast bytt lite av de mikroorganismer som är en del av oss - och vi en del av dem. Vi är en del av varandra. När vi skakar hand så blir det som jag ser som mig själv en bit av dig. Eller?
Den här installationen är en konstnärlig undersökning om de mikroorganismer som vi lever i symbios med. Om människan som en superorganism och ett komplext ekosystem. Fascinationen över att små kroppar tillsammans blir en stor kropp, synlig för det mänskliga ögat.
I dessa experiment har jag försökt att visualisera de livsprocesser som pågår runt omkring oss hela tiden, men som vi inte kan se. I vissa av odlingarna har jag tillsatt naturlig färg för att se hur de reagerar med varandra. Försökt lära mig hur olika mikroorganismer tar upp olika mycket färg. Jag har fascinerats över möglet som alltid finns där. Försökt hålla det borta, men låtit det ta plats. Precis som allt ska få ta plats. Med tidens gång förändras odlingarna. Som de ser ut just i detta nu ser de bara ut alldeles just nu. Imorgon har det förändrats. Det står aldrig still. Och det är just rörelsen, den ständiga förändringen som fascinerar mig. Hur allting flätas samman och hur vi är en del av varandra. Hur allting smälter ihop och gränsen för vad som är du eller jag suddas ut.
Hur vi alla, omänskliga som mänskliga, förlängs in och ut i varandra. 
Back to Top